Har flyttpackat/städat hela dagen. Kom just hem till katt, DN med kaffe och kaka som Mellan bakat och längtan efter en dusch. Slitigt är det och jävlar vad mycket saker man har som man hade glömt. Men som man ändå inte kan slänga.
Stjäl mig en paus här i mitt kök, med den nya fina kökslampan ovanför mitt huvud. Tänk att jag lyckades borra i taket, klippa av sladdarna till rätt längd och montera ihop hela alltet igen och fästa upp den snyggt och rakt och lagom högt. Jag är mäkta stolt över mig själv.
Det är lugnare i relationen och det är jag också stolt över. Känner i magen att jag nog lyckats med det svåra: att vara tydlig och inte låta någon (Mannen) kliva över mina gränser, men säga ifrån på ett kärleksfullt sätt. Vara vänlig och ömsint och förstå orsaken till hans rädsla utan att acceptera resultaten av den (dvs att han jagar mig med blåslampa och anklagar mig för saker jag är oskyldig till).
Nu ska jag sippa i mig det sista kaffet, uppdatera hygienen och sen - och det är här det lilla pirret kommer in - åka till Mannen för middag och lördagsmys med Mumindalen. Det känns nästan helt lugnt, men en liten liten fjäril flyger runt i magen. En del av mig skulle hellre stanna hemma, ligga på soffan med katten på magen och läsa en bok. I tystnaden. Jag är inte riktigt i form för nya människor.
Sipp sipp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Gick det bra för er?
Anonym: Avis?? :-)
Det gick mycket bra, tackar som frågar. Middag, vin, prat, melodifestival med barnen, mera vin och godis, wii-spelande barn och vuxna som bara pratade och pratade och... ja. Vi har en ny vän helt enkelt. Tänk så det kan gå.
Lyckliga Hon: Oj, vad roligt! Tänkte väl att det skulle gå så!
Gamle svarten: Avis på vad? Deras vänskap?? Nej, inte alls. Bara glad!
Anonym och Hon där: Jag försökte bara vara lite slipprig.
Never mind!
Haha. Nog för att vi haft den typen av projekt tidigare, men sannerligen inte nu. Inte nu och inte mer.
Skicka en kommentar