Mannen mailar:
Du säger att jag är missnöjd. Men vem vill du vara? Hur?
Jag svarar:
Jag vill vara den jag är. Den bra jag. Utan att du ska klaga och/eller påminna mig om brister eller misstag. Den jag var när vi åt lunch t ex. Jag fattar inte vad jag gjorde för fel.
Jag är en lite grubblig och ledsen person till vissa delar eftersom jag har mycket att grubbla på. Jag har ett stort behov av lugn, ensamhet, långsamhet, tystnad, ro. Jag är lugn och vänlig och vanlig och omtänksam och förekommande. En fixare och ställa-upp-are. Praktisk och ihärdig och inte så gnällig om slit och mödor. Egentligen. Det är sidor som jag trivs med och som jag uppfattar att du antingen inte gillar eller (åtminstone) inte ser är bra eller ser mig för.
Jag vill ha lugnet och ron du sa i höstas/julas att du också vill ha. Att leva i ett varmt nu och inte göra en så stor grej av "allting". Det vill jag.
Brister har jag. Ja då. Många. En del som jag hellre än de andra vill komma tillrätta med. Men även där känner jag att du "bestämmer" vilka brister jag borde fokusera på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det Vi gjorde fel var att vi missförstod varandra och gemensamt drev oss bort från ett samtal som kunde reda ut missförståndet. Två olika futurum blandades. Sen bara gick du istället för att försöka lösa problemet. Det är aldrig bra.
Det jag gjorde fel var att min ledsenhet blev till ilska och ifrågasättanden. Dumt. Det förde bort Oss från möjligheten att du kunde bemöta min ledsenhet och rädsla. Jag var odräglig.
Om vem du vill vara. Jag tror vi pratar förbi varandra. Jag tror du vill vara generös med din kärlek, stå stabil i negativa spiraler, inte vara en ointresserad vän, inte vara otrogen, inte så lätt bli arg när vi pratar samt att vara ärlig och öppen. Eller också har jag missförstått nånting om din syn på dig själv.
Älskar
Parabel:
Det var en gång två tegelstenar som var ute och flög.
Då sade den ena tegelstenen till den andra tegelstenen.
- DU? Flyger vi inte lite väl högt??
- Jo.
Sensmoral:
Den som bygger sin relation av parvis omtänksamhet, och inte av dubbla krav, finner ofta att det blir lite lättare.
Det var sista kommentaren från mig på länge hos dig, Tösabiten.
Kanske skriver jag om er på min egen blogg. Vi får se. Snällt blir det, i så fall.
Meddelas bl a på detta sätt!
Skicka en kommentar