Helgen var Helg. Ja. Riktig helg. Ledigt, slappt, minimalt med hemmafixande, Mannen var hemma hos mig, alla barnen var hemma. Lugn, ro, frid. Några tjafs blev till Bra Samtal och så pratar jag ju gärna. Klokt, lyhört och innerligt. Vi enades om lite nya sätt att se på vårt Vi och det känns bra.
Nu är det måndag morgon, ungarna har just fått gröt i magen och jag är på väg till jobbet för ännu en proppfull dag. Snartsnart lugnar det sig och det ska bli skönt.
Idag skrattar jag så tårarna rinner - ja, bokstavligen - åt detta. Tack, Petter! Precis min humor. Ungarna tittar oförstående på mig och Äldsten säger torrt: jag tycker inte det är så roligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
En kommentar, trots allt:
Det tog mig ca 1 timme att se vad det roliga var.
du är alltså snabb, du. Och kanske lite udda.
Skulle jag också ha sagt.
Jag tycker inte att jag är så udda. Min humor är rätt basic men jag är en språknörd, det kanske kan förklara.
Det är väldigt roligt.
Skicka en kommentar