torsdag 5 februari 2009

Misstro, oro

Det är svårt det där.
När oron biter sig fast och gräver i en.
När man börjar tolka tecken och tyda signaler
istället för att lyssna.
När man grottar ner sig i ledsen oro
istället för att se.

Se att det står en älskande människa där
redo att ta emot och bära
redo att älska en med hela sitt hjärta
men också ledsen över att inte bli trodd
att bli misstrodd.

Jag lever i sjuk stress just nu.
Jobbet - jobben - stressar mig
Högarna, listorna med saker som ska vara klara bara växer, bli längre.
Mailen ligger obesvarade
Jag är ensamstående mamma
i vardagen
Korta dagar på jobbet
Inget nät hemma
En lägenhet i kaos
Barn med tusen frågor och funderingar
En älskad man vars hud och doft och hela väsen fattas mig

Att mitt i detta bli misstrodd
Analyserad
Jämförd med sig själv
Med sitt lugna all-tid-i-världen-jag från julens lediga veckor
det känns tungt

Vi har pratat idag,
setts en kortis till och med
och rett ut, hoppas jag
Jag behöver inte mer stress i mitt liv
utan mindre

Inga kommentarer: